Var med och hylla Hugo Fridén!
I april 2026 går Hugo Fridén i pension från Uppsala universitet. Sedan mitten av 1990-talet har han undervisat på juristprogrammet – bland annat i processrätt på terminskurs 4 och på fördjupningskursen Förhandling och medling.
Vi som hade turen att ha Hugo som lärare minns att han inte var som andra lärare. Han såg människan först – paragraferna därefter. Undervisningen präglades av en genuin omtänksam. Den närvaron var speciell och gjorde att fler av oss både vågade och ville lite mer än annars.
Nu vill vi gemensamt säga tack genom en hyllningsskrift. Du som haft Hugo som lärare får gärna bidra med ett minne, en tanke eller en kort hälsning om honom och hans sätt att undervisa. Hälsningarna samlas och trycks i en bok som överlämnas vid ett seminarium i Uppsala i april 2026.
Var med och sätt dina rader i boken. Ett par meningar räcker – men vill du skriva längre går det förstås bra. Det viktiga är att det blir ditt minne, dina ord och din berättelse. Det är precis den sortens berättelser Hugo alltid gjort plats för.
Tack till vår sponsor
Nodelex har ordnat den här hemsidan. Tack!
Vad kan du skriva i din hälsning?
Egentligen spelar det faktiskt inte så stor roll. Hugo kommer att bli glad för att du minns honom och att han fått bidra med något i ditt liv. Om du ändå vill ha tips har vi publicerat tre hälsningar vi fått in.
Student VT 2017.
Jag minns hur Hugo kunde få ett helt rum att slappna av. Det var aldrig pinsamt att fråga, aldrig "fel" att tänka högt. Han tog sig tid att lyssna färdigt, ställde följdfrågor som gjorde att man förstod vad man egentligen försökte säga, och byggde upp resonemanget tillsammans med oss. Den tryggheten gjorde att jag vågade vara närvarande på riktigt i undervisningen.Student VT 2012.
Jag minns ett seminarium när jag satt med handen halvvägs upp och ångrade mig. Hugo såg det och gav mig precis det utrymme jag behövde: ett lugnt "prova" och ett sätt att leda mig tillbaka när jag tappade tråden. Efter det började jag ta mer plats i diskussionerna. Inte för att jag plötsligt kunde allt, utan för att Hugo fick det att kännas som att mitt försök var värt något.Student VT 2003.
Jag minns att Hugo brydde sig på ett sätt som märktes i det lilla. Han kom ihåg namn, följde upp en kommentar man sagt förra veckan, och frågade hur det gick när man verkade ha det tungt. Det var inget stort nummer av det, bara en mänsklig omtanke som gjorde att man kände sig sedd. För mig blev det en påminnelse om vilken sorts jurist — och vilken sorts kollega — man själv vill vara.Skicka din hälsning
Skriv gärna om Hugo istället för till Hugo. Vi vill att boken handlar om honom och ska kunna läsas av andra lärare som vill försöka förstå varför han nått fram.
Om du inte minns inte exakt vilken termin du hade Hugo (det kan ju ha gått ett tag sedan dess...) så kan du välja en ungefärlig.
Och förstås: Sprid den här sidan för vinden – alla dina gamla kursare ska ha fått se den – men skicka den inte till Hugo. Det är en hemlis.
Vill du få boken i PDF?
Även om du inte skickar in en hälsning kan du förstås få boken i PDF-format. Fyll då i din mailadress här istället.